På vinden i ett av våra åtta röda hus har en gammal amerikaklocka legat gömd i många år. Den kom från svärmors föräldrahem och tickade således kring förra sekelskiftet om jag har förstått saken rätt. Vi tog den till sommarhusets kök för att den skulle få ticka även under detta århundrade. Men hon ville inte riktigt gå igång. Gubben öppnade och plockade ur hela maskineriet för att se vad som kunde felas.
Det är helt makalöst hur ett urverk är konstruerat! Uttrycket “den går som ett urverk” förstår man när man ser innanmätet. Varenda liten kugge hakar i en annan som i sin tur hakar i något annat och så rullar och snurrar allt i ett enda fantastiskt minimalt solsystem. Fast inte just den här då! Vi beslöt att kosta på den ett nytt liv och lämnade in den till en urmakare. När den äntligen var klar hängde vi upp den på väggen i sommarköket.
Den tickade precis så hemtrevligt som vi hade förväntat oss och inväntade med spänning tvåslaget. Efter ett inledande rosslande satte den igång. Dong… Gubben och jag tittade på varandra. Och tittade på klockan. Ett slag? Klockan var ju två! Kanske den bara värmde upp? Vi väntar en timme! Men nästa timme slog den något helt annat! Tålmodigt började vi snurra på visarna varv efter varv för att få den att stämma, allt ivrigare, som om vi fostrade en yster liten valp. Slå tre! Slå fem! Men den dongade precis som det passade. Som om den tyckte att så här i sommarhuset är det väl inte så himla noga med tiden!
Det blev otroligt intressant att följa dess irrfärder. Spänningen var olidlig varje gång jämt klockslag närmade sig. Vi hade börjat med vadslagning eftersom vi hade olika teorier om hur den fungerade. Glömde nån bort sig och gick ut för att besöka Komfusenbo kunde det låta så här: “Nääej! Har jag missat femslaget!” Det var minst lika spännande som att följa VM!
I ett sista desperat försök googlade vi och förstod äntligen hur “klockans själ” fungerade. Det fanns en liten ståltråd under urverket som skulle tryckas uppåt. Då slog klockan. För att få den att gå rätt skulle man alltså trycka upp ståltråden så många slag man ville få den att slå och på så sätt mata fram den till “rätt klockslag”. Inte snurra på visarna. Och plötsligt tickade och dongade amerikauret helt normalt! Vi for runt i en vild och uppsluppen segerdans på köksgolvet och tårögda fick vi uppleva ett tolvslag där visarna stod på tolv och inget annat!
Skööönt! Och det kan ni väl hålla med om att i en värld som är rätt så oberäknelig och svårbegriplig så känns det skönt om åtminstone klockan tickar och slår precis som den ska.
URtrevlig historia, Anna! Jag har ett gökur i ett av mina manus vars gök hoppar ut lite som den själv vill. Fast det händer förstås bara i min fantasi.
UR! Förstås Eva! URtrevlig hahaha 🙂 Tack! Inte tänkte jag på det; UR led är tiden… Ett gökur skulle jag gärna ha här hemma, men en ordentlig en som galer som den ska. Jag är SÅ himla nyfiken på din bok!
Vilken härlig gammal klocka. Tänk att den fortfarande funkar. Även om den verkar ha lite eget liv oxå. Undrar om många av produkterna vi tillverkar idag håller så länge!?!
Precis Lena, det är lite som med gamla cyklar! En del är som små traktorer 🙂 Och lite fascinerande att klockan har tickat genom flera sekel! Även om den hade lite svårt att komma på rätt köl till att börja med!
Mysigt med en tickande klocka o roligt m slagen som var ur led. Blir nästan sugen på att sätta upp vår tick tack klocka igen. Kram
Det är något visst med klockor som tickar “på riktigt” i vårt digitala tidevarv! Eller hur Jenny?
Snygg klocka, men kanske lite besvärlig i början…jag som tycker det är jobbigt bara att dra upp köksklockan i Stora stugan. Varje söndagskväll skulle den dras upp, tyckte Mamma Gertrud, och nåde den som drog mer än tjugo varv, för då gick fjädern av…Har Ni verkligen åtta röda hus?
Den här ska dras upp efter 8 dygn så mamma Gertrud visste nog vad hon gjorde. Samma försiktighet här när det gäller fjädern, manade urmakaren. Jo, åtta hus. Fyra små stugor hemma på gården, tre vid sommarhuset och så verkstan längre ner på gatan men den hyr vi bara som tur är. Ett av husen är ju lilla dasset förstås. Jag har gjort ett inlägg om våra åtta röda hus men missade att länka till det :-)Tack för påminnelse 🙂
Tackar, nu har jag läst om alla Era hus. Fina byggnader måste jag säga. Jag räknade ihop våra hus på gården och fick ihop – åtta jag med. Fast vissa rätt skruttiga, om sanningen ska fram…
Vad roligt 🙂 Det är lite som här, fast här sitter skruttigheten mer inuti. Är det lite olika sorts hus på er gård som ladugård, vedbod etc?
Vilken fin sannhistoria och jag kan nästan tänka mig att det var roligare när klockan inte slog rätt *ler*
Vad gjorde vi förr utan Goggel?
Så mysigt ni har det i ert sommartorp!
Ha en bra dag/kram
Det blev ju ett annat innehåll på dagen så att säga 🙂 En klocka som slår fem när klockan är tre skapar ju en viss spänning i tillvaron 🙂 Ja du vad gjorde vi innan google? När vi inte visste? Men man fick en viss muskelträning av att lyfta ner tunga lexikon. Den tiden är över!
Tidens klocka tickar
du och gubben vickar
väntar på slagen
– finns ni i hagen?
Dansa min klocka medan du är unger
när du blir gammal blir du för tunger
Så slår klockan
utan smockan
– nu i samklang
efter google
Du och han
– tiden vann
Är tiden ur led?
Tick tack
sick sack
Å Tove, vilken skald du är 🙂 Helt otroligt! Du kan göra dikt av allt tror jag. Jag tror jag får tonsätta några av dina alster! Kram
Gör det du!
Det vore ju kul om du vill roa dig med dig det.
Tonkram 🙂
Har jag trist nån dag och inget att göra tror jag minsann att jag gör slag i saken 🙂
Spännande med gamla klockor, min mor är berömd finsk klockmakaresläkt (hon är med släktboken Könni, säkert jag också). Vi har ett par fina ärvda väggklockor från 1930-talet, det står Göteborg i urtavlan, men urmakaren vill ha över 3000 kronor för reparation, så de får vara “tavlor”.
Spännande släkt! 🙂 Urmakare är nog ett “pillrigt” yrke man kan bli “prillig” av. Viken mekanism! Inte konstigt att det kostar att gå igenom och reparera. En begagnad fungerande kostar inte ens hälften av en reparation. Den här kändes ändå lite “speciell” så vi skramlade ihop till hälften var, gubben och jag, och åt havregrynsgröt i en månad 🙂
jag älskar havregrynsgröt ♥ 🙂
Jamen dåså! Hahaha 🙂 Det är väl bara att lämna in klockan då!
Aha, vi har en gammal klocka på landet som slår lite huller om buller när den inte varit uppdragen på ett tag!
Ja, det var verkligen huller om buller och man är ju så inkörd på att snurra visarna rätt. Men det är slagen som ska rättas till alltså! Vad gjorde man utan googlandet:-)