Välkommen till Nallekören

Som sagt, det gäller att vända på kuttingen när ingenting är som vanligt. Men att köra kör på distans är inte lätt! I en av körerna spelar vi in stämmor via gemensam grund, som sen mixas ihop. Roligt, men det kommer inte i närheten av det som körsång bygger på; det kollektiva samtidiga musikaliska uttrycket där man delar både puls, andning och upplevelse i ett och samma ögonblick. Teknik och digitalisering kan dock skapa roliga alternativ när de vanliga dörrarna är stängda.

Just i ett sånt läge kom Nallekören till. Barnen skulle ju ha något också och kollegan Lina föreslog barnsånger att lägga ut på pastoratets Facebooksidor. Barrikerad hemma mot omvärldens smittorisk som jag är och den långtråkighet som är följden av enbart administrativa arbetsuppgifter, slog jag upp dörren till vindsförrådet och rotade fram ett gäng gamla nallar efter de utflugna barnen. Och plötsligt blev livet lite roligare igen. Jag startade en ny kör! Nallekören!

Nallekören sjunger om Bonden i vår By

Äntligen något roligt att göra! Jag rotade fram den ena leksaken efter den andra och snart levde gubben och jag i ett kaosartat leksaksinferno där Nallekören invaderade hela stugan! Vi snubblade över nallar och leksaker vart vi än gick och vad vi än skulle göra. Jag insåg snart att den här kurvan inte skulle planas ut över tid (som vissa andra kurvor) utan behöva en intensiv topp en begränsad tid för att inte delar av familjen skulle bryta samman över att hemmet svämmade över av leksaker igen.

Tolv avsnitt med sånger blev det för barnkörer och barnverksamhet, som lite plåster på coronaeländet. Och nallarna får både sova över på läger och grilla korv som avslutning på nalleterminen. (Ser ni att dom har pyjamas och tandborste med sej.)

Summa summarum; gör dig aldrig av med en nalle. För med nallar vet man aldrig, de kan behövas när man minst anar det. Så du som just nu saknar körsång och andra livsnödvändiga saker, plocka fram din gamla Nalle och gå med i Nallekören. Vem vet, kanske får det molnen att skingra sig och visa upp en blå sjömansbyxa i horisonten!

07. maj 2020 av Anna
Kategorier: Maj 2020 | 6 kommentarer

Kommentarer (6)

  1. Jag tror att jag har något som varken du eller någon annan har. Obs, skryt. Det är en relik från en gammal gubbes arkiv. När gubben var en äkta lillkille hamnade han en gång på Avesta lasarett, tillsammans med sin nalle. Den lille killen var såväl skrajsen som blyg, men när en “vitrock” – förlåt uttrycket – sade att gossen skulle röntgas, då tog det stopp, utan ett motkrav. Ska jag röntgas, sade gossen bestämt, då ska Nalle också röntgas. Det blev ett litet resonemang, och jag vill inte förgylla forntiden, men ibland känns det som att den primitiva 1950 – 60 -talsperioden var enklare luft att andas än det moderna Sveriges stillestånd och besparingar. För att inte tala om Donald Trumps vidriga världsbild. Nåja, personlig uppfattning. Röntgenbilden av min nalle har jag fortfarande kvar, och jag älskar den. Man ser tutan i magen, och klykorna som håller fast ögonen. Gissar att du vet hur en svartgrå röntgenbild från anno dazumal ser ut. Hen han är en så vacker Nalle, med tuta och allt, och den äkta hen sitter bokstavstroget ovanpå min hylla för Strindbergs samlade verk. Där fattas bara den svindyra “Ockulta dagboken.”

    Den där nallen fick utstå mycket elände från min sida, som när jag inte ville gå till frisören, men omyndiga jag fick anpassa mig till mina föräldrars krav. Undertecknad blev rejält friserad, och det var en till som blev det också.

    Orättvist. I mitt fall handlade det om en kroppsdel, huvudets frisyr, men i Nalles fall blev det en helkroppsklippning som straff för något som hen inte hade bett om. Hen ser fortfarande för hemsk ut, stackaren. Men å andra sidan älskar jag ännu den nallen. Vi hade väl inte så många husdjur på den tiden.

  2. Men så fullständigt underbart!
    Men vad gör du däruppe på taket?! Gå GENAST ner!!

    • Jag står bara på lilla verandataket Karin, skickade upp yngsta sonen istället ( som också påpekade det olämpliga i att jag druttade runt däruppe) och han hade fö inget emot att få en anledning spankulera omkring på taket en stund. Ack den som var 20 igen!

      • “Bara på verandataket” … hmm… Jag har lyckats skrynkla till ett lillfinger rätt ordentligt när jag ramlade från verandaräcket.

        Var rädd om dig!

  3. Anna Pålsson är SÅ välkommen får du hälsa dottern 😂 Ja, nallar är inget att ta lätt på! Viktiga varelser! Kram o tack för besök.

  4. Så fint med en Nallekör, där skulle Anna Pålsson platsat. Dotterns nalle heter så den har nu flyttat med henne och har passerat 30 år för ett tag sedan. Men finns kvar. Det är noga med nallar

Lämna en kommentar

Obligatoriska fält är märkta med *