Sedan det visade sig att motorn på Zorba, vår nya båt var mer pålitlig än vad första turen visade så har vi gett oss iväg på fler båtturer. Visst syns det att Zorba har funnit sig till rätta?
Det är verkligen mäktigt att åka ut på havet, det kommer jag inte ifrån. Själv har jag väl inte funnit mig helt och hållet tillrätta. Allra helst vill jag att det ska vara spegelblankt och stilla för att det ska kännas riktigt bra. Som här inne i hemmaviken. Men det räcker ju att bara komma ut en liten bit på öppet hav så kommer vågorna farande och får båten att åka upp och ner. Jag håller mig krampaktigt i den blå kanten (som jag nu har lärt mig heter “reling” på båtspråk) och djupandas. Lugn bara lugn, upprepar jag som ett mantra och blundar.
Det här, det är INGENTING säger gubben. Han beskriver hur han i ungdomen angrep tvåmeters vågor i sportbåten, på ett sätt som får muminpappans bravader att blekna. För MIG är vågorna läskiga. Men ok jag kanske vänjer mig. Vågor är smällar man får ta – om man vill vistas på havet. Förstås.
Och som belöning för sitt mod kan man få se såna här varelser på riktigt nära håll. Som små hundar i vattnet dök de upp och tittade nyfiket på oss. Sälar! Bara nån kilometer utanför hemmaviken finns nämligen en liten sälkoloni.
Kolla in den här charmanta tjockisen som otympligt vältrar sig ner från stenen när vi dyker upp. (Ett visst släktskap kan jag uppleva när jag tar mig ur sängen på morgonen måste jag säga, då känns det ungefär så där.) Så det här är förstås en del av skörden när man vågar ge sig ut på sjön. Och så finns det fullt med vackra vikar att utforska. 
Som sandstranden på baksidan av ön utanför sommarhuset. Så härligt att gräva ner tårna i sanden och höra vattnet klucka mot båten. Och få alldeles gratis fiskpedikyr…
…av den här lilla firren som inte var ett dugg rädd. Titta vad lystet han betraktar mina fötter med dess döda hudpartiklar.
Så havet har helt klart sin tjusning och kan inte på något sätt jämföras med Dalälven. Att jag ska vara så förbaskat feg! Men gubben (som älskar havet och när vågorna slår) har sagt att han ska stoppa ner mig i badkaret när vi kommer hem och gunga det rejält så jag vänjer mig. Vi får se om det hjälper 🙂
Oj, vilka äventyr! Och Zorba är verkligen fin i sina grekiska färger!
Jag förstår din havstvekan. Är man sötvattensfisk så är man!
Jag har förstått att jag inte är ensam om mina dubbla känslor för havet och vågorna 🙂 Men det har inte slagit mig att det är sötvattensfisk jag är! Så klart! Men Zorba är fin och guppar väldigt stadigt på vågorna.
Härliga somriga bilder ! Vad häftigt med mötet med sälarna. Ett riktigt fint minne, kan jag tänka mig.
Nja, havet ska man ha respekt för och för min egen del är jag en riktigt landkrabba. Men visst det är njutningsfullt också med att vara till havs.
Ett riktigt kul möte med fisken som är så nyfiken 🙂
Önskar dig en fortsatt fin vecka !
Ja, det är väl det man känner, att man ska ha respekt för havet och så när man inte riktigt vet vad den där respekten går ut på så blir det “farligt” bara det rör sig lite … Men visst var det häftigt att få se sälar 🙂
Fina bilder – kul att se säl i frihet – ja, om man inte är fiskare då.
Tänk att du bor vid den viken… och att jag var där… fast på andra sidan 🙂
Zorba liknar vår lilla båt vi hade och som tog oss med på sköna turer när barnen var små – dock inte på havet, utan på sjön Glan i Östergötland.
Lasse, vars morfar var fiskare i Bråviken är en sjöbjörn, men som sagt… jag är en landkrabba… men så var min morfar istället en “kogubbe” 🙂
Svar på frågan… ungfågeln är nog liksom de vuxna fåglarna en silvertärna.
Kram
Tack! Ja det ska finnas folk av alla de sorter för att jordens maskineri ska fungera, sjöbjörnar, landkrabbor och kogubbar 🙂 Och det ÄR roligt med båt, när vi guppar längs Dalälven känner jag mig lugn men havet är för stort för mig. Jag trodde inte att det var en tärna eftersom den var så olik! Hur söt som helst. Men det är väl som med den fula ankungen, det går inte att se vad det är för sort när de är så där små! Men det var en fin bild du fick till 🙂
Så häftigt att få se sälar i vattnet. Jag har varit så mycket ute till havs, men aldrig sett sälar. Ja, er båt med motor ser ut att ha funnit sig väl tillrätta. /Kram
Ja, det var en häftig upplevelse, de höll sig förstås en bit på avstånd men det gick ju att zooma in. Det är ju faktiskt roligt med en kamera som är ett strå vassare än mobilen, helt klart 🙂
Underbart inlägg. Har aldrig sett en säl irl utom på Kolmårdens djurpark. Är som du inte särskilt road av att åka båt – gör det bara när det är absolut nödvändigt och inte blåser. Men du fick ju lön för mödan i alla fall när sälen dök upp.
Kram från Ingrid
Ja, verkligen Ingrid och det var en hel liten skolklass av sälar, minst tio som guppade runt omkring oss. Men som sagt, båtar är inte riktigt min grej… :-/
Zorba – en musikal om glädje. Såg den på Södra Teatern i Stockholm för många år sen. Underbar, båten ser också ut att må underbart!
Det visste jag inte fanns! Har sett filmen Zorba bara. Båten trivs utmärkt till havs 🙂
Fast jag bor på en ö vänjer jag mig inte vid havet. Ex(Mumin)mannenoch jag seglade, jag vande mig aldrig. Efter många år steg jag i land, mannen seglade bort över havet med ny besättning och jag är glad över att inte försöka kämpa med att tycka om något jag aldrig vande mig vid. Så kan det vara.
Jag hade väl nån förhoppning att jag skulle vänja mig, det låter ju så härligt med havet och vinden och solen och allt det där. Men det är mest kramp och reling än så länge. Vi kanske är olika som personer helt enkelt. Det var en väldigt fin beskrivning du gjorde av hur det faktiskt kan vara. Nästan som ingressen till en bok man bara MÅSTE läsa 🙂 Kram skeppskompis!
Ha ha ha så roligt du skriver, skrattade högt…. 😀
Jag lovar sätter han dig i badkaret och gungar det så kommer du inte att bli det minsta rädd utan närmare undra vad tusan han håller på med, he he….
Kvällskram ♥
Hahaha – antagligen! Dessutom skulle jag inte tycka det var särskilt otäckt heller 🙂 Så det skulle nog inte göra ngn nytta!
Jag har bott vid havet hela mitt liv och skulle ha svårt att tänka mig att bo någon annanstans. Det finns mycket säl här säger fiskarna som ser dem som konkurrenter. Otroligt söta är de – sälarna alltså. 😉
Kram, Ingrid
Ja havet tycks vara lite beroendeframkallande 🙂 Och det finns säkert en och annan söt fiskare också för den delen 🙂
Du och Klara-Fina är riktiga vänner nu … fina bilder och jag njuter och tack för det 🙂
Förstår dig med vatten och komma att längre ut men wow vad du/ni fick se/kram
Jag är jätteglad att jag köpte den här kameran, precis lagom att lära sig lite hur det funkar med bländare och annat 🙂 Ja, med havet tycks det vara så att vissa bara älskar det medan andra har den där lite överdrivna respekten. Själv har jag inga betänkligheter när det gäller flygplan. Ologiskt.
Till havs…vad kan man mer begära? Vi får nöja oss med ett ett snabbt dopp alldeles bredvid bäverhyddan…är det exotiskt möjligen…?
Bäverhyddor tillhör definitivt de exklusiva delarna i livet 🙂
Zorbas dans! Underbart – också lite feghet; jag minns en tid i segelbåt i oväder på Vänern!
Ja, jag har svårt att förstå tjusningen med alltför höga vågor, eller vågor över huvudtaget :-/
Underbart! Det gäller att ta vara på de fina dagarna.
Så sant Hannele! Och idag är det särskilt underbart 🙂 SOL!!!