Ljuvliga älvpromenaden bör väl ändå invigas så fort marken börjar bli skapligt bar! Tänkte jag som så, snörde på mig “springskorna”, satte nosen i vädret och gav mig iväg denna tidig morgon. Fåglarna kvittrade, solen flödade trots den tidig timman och det var vår i luften.
Då tornade ett jättelikt snöberg upp i min väg. Tvärs över stigen!
Förvirrat såg jag mig omkring. Hade jag gått vilse? Inte fanns väl något berg här??? Det här var ju rena skämtet? Drömde jag? Hallucinerade? Var det inte vår? Hur som helst låg där ett stort snöberg i min framfart.
Jag får väl klättra över, tänkte jag. Jag hade ju bestämt mig för att älvpromenaden skulle invigas denna morgon. Sagt och gjort. Några stora kliv och jag var uppe på toppen.
Men snöberget bredde ut sig åtskilliga hundra meter. Det låg och pyste som ett vilsegånget fjäll i marssolen. Men nu hade jag bestämt mig. Jag skulle gå älvpromenaden om jag så skulle skotta mig fram med bara nävarna.
Så i en halvtimme pulsade jag, klättrade, hoppade och skuttade som en envis stenget trots läskiga snömonster, eller möjligen en isbjörn, som försökte hindra min väg.
Men så klart var det ingen dröm och ingen hallucination. Bara kommunen som fraktat iväg all överbliven snö och tippat den längs den här delen av älvpromenaden!
Ha en fin vårdagjämning alla! Nu går vi mot ljuset även om ett och annat snömonster tydligen fortfarande kan dyka upp!
Förstår att det måste ha varit en MYCKET obehaglig överraskning. Beundrar dig för att du inte vände – jag skulle gjort det direkt…
Kram från Ingrid
Jag tänkte vända först Ingrid, men den vackraste delen av älvpromenaden låg på andra sidan snöhögen så då slog envisheten till! 🙂
Ingen vacker syn med smutsig snö!
Vilken är älven?
Nej, det är verkligen grusblandad snö! Dalälven, strax efter “Avestaforsen brus” närmare bestämt.
Underbart, att du bestämde dig för att forcera isberget, som en isbjörn. Kram
Hahaha 🙂 Ja, isbjörnen i mig vaknade till liv!
Vårdagjämning & våffeldag, jag har missat båda. Springa, det måste jag försöka få in efter denna helg, då livet har lugnat ner sig lite. Snödrivorna såg ut som en mardröm! Brrr!
Näst efter körsången med min härliga kyrkokör blev våfflorna på kvällen dagens höjdpunkt! Springeriet får man ta när det är lite lugnare perioder, håller med!
väldans, vilket “berg”!
Jodu Hannele! Det skulle man kunna säga 🙂
Tur att du inte sjönk ned i snön för då hade du försvunnit helt *ler* Motion fick du allt denna dag *ler*
Ha en bra dag/kram
Som tur var var snön hårt packad. Men motion fick jag 🙂
Men! Finns det inte bättre ställen att dumpa snömassorna på, än just längs älvpromenaden?! Och OM man absolut ska dumpa där, hur svårt är det att jämna till så att även mindre klätterduktiga personer än du kan ta sig fram. En ny turistattraktion, rentav: “Sista snöpromenaden i år”, eller nåt. Tufft i alla fall att du tog dig fram i snömassivet!
Det var ett utmärkt förslag som förenar nytta med nöje, turistattraktion som heter duga 🙂 Ja visst är det lite tråkigt. Man får inte tippa snön i vattnet men jag har svårt att tänka mig vart det ska ta vägen nu om inte just i vattnet :-/
Du klättrar över fulsnöberg som kommunen lastat dit av alla fina ställen. Målet ska nås. Det är något tilldragande fult över de snöhögar här och var som kommer till synes. En uppstickare stolt över vintern som hälsar våren på bild 4!
Som du Anna!
Fulsnöberget var väl ett utmärkt namn på företeelsen snötipp 🙂 ! Lite småsöt är den lortiga uppstickaren i snöhögen, eller hur!