Denna vecka är det GRÅTT på tapeten tycker Livsrummet som har vaskat fram november månads teman. Under tiden som jag gick körpedagogutbildningen 2014-2016 gav jag mig själv strängeligen projektförbud på skaparfronten. Jag skrev inte en not, inga berättelser för barn, inget tecknande, inget projekterande alls. Bara göra läxor, utbildningen fick all tid jag hade över. Och det höll jag! Även om det blev en smula GRÅTT under tiden 🙂 Men nu förstår ni, börjar det puttra i skapar-laboratoriet. Den som har klickat på tangenterna/menyn senaste tiden har kanske upptäckt att jag har städat i butiken! Den var tidigare SÅ rörig med allt huller om buller. 
Ungefär som det ser ut på mitt kontor. Men nu är butiken ordentligt städad med barnböckerna på en sida, musiken och cd-skivorna på en annan sida OCH en alldeles ny sida där körarrangemang/körnoter kommer att finnas, som vi kommer att ge ut vartefter. Och vad är det nu för GRÅTT med allt detta kan man undra förutom att det var grått och trist att inte få skapa under två år. Jo, först ut blir en sång som heter kattungen och texten börjar så här: Jag såg en katt, den var så liten och GRÅ, funnits en timme eller allra högst två. Jag satte Englandsdottern på översättarjobb och på engelska lyder första strofen: There is a kitten so GREY and so small. Tiny paws, I wonder what it is called.
Och även om sången är nyskriven och tillägnad min ungdomskör så finns upphovet till sången här på bilden som togs i våras. Vi ramlade in hos goda vänner där en liten grå kattunge hade kommit till världen, den var verkligen inte mer än en eller två timmar och den var SÅ söt. Och jag kunde minnas känslan från det man var liten, att att helst av allt i världen vilja ha en kattunge och veta att mamma och pappa säjer nej lika säkert som att solen går ner och månen opp. I början av sommaren, när utbildningen var klar, blev även sången klar och för en vecka sedan uruppförde min lilla ungdomskör den i Avesta Kyrka. 
Det känns verkligen roligt att kunna skriva lite sånger igen! Så här nånting kommer den att se ut, GRÅ färgskala:-) Tack för mej, leverpastej! Här nedan träffar ni de andra som också skriver om GRÅTT i den gråa november.
Anki
Matfreaket
Karin
Livsrummet
Olgakatt
Pensionären på ön
Pettas Karin
Ulla-Minnatur
Tove
Pingback: Arom-Veckans Rubrik | Noton Music
Flitens lampa lyser! Ja, nu menar jag inte att du varit lat, men att du nu börjar skapa igen! Vilken söt liten GRÅ 🙂
Kram
Ja det är härligt att få “hitte-på” igen! Den lilla grå var SÅÅÅ söt.
Hej Anna. Roligt att du skriver sånger igen. Och grattis till att du klarade projektförbudstiden.
Jättesöt kattunge 🙂
Tack Eva 🙂 Projektförbud är inte roligt men ibland nödvändigt!
Nu blir jag alldeles tårögd! I 10 år för länge sen födde jag upp Russian blue-katter och vet precis hur en sån där liten nyföding känns i handen. Och så gott de doftar, dessutom. Även om ryssen kallas blå så är den ju grå!
Vad spännande det låter! Russian blue, det låter lite magiskt nästan. Ofta kan man ju ana lite blått i den grå färgen faktiskt. Så namnet kanske inte är så långsökt trots den grå färgen. Eller hade den blå ögon kanske? Men söt var bara förnamnet på lilla GRÅ…
Men ååååh! Så söt! Och nu bor den hos er förstås, för hur skulle ni kunna motstå? Och nu är du ju dessutom stor och bestämmer själv!
Och grattis till att projektförbudsperioden är över!
Nja, katt står faktiskt inte överst på önskelistan, inte ens en liten pyttegrå. Men den ledde till en annan katt som snart kommer på besök, men mer om det framöver 🙂
OK, jag förstår. Små grå möss är ju också söta…
Hahaha, du är rolig du Karin! Det värsta är att mössen här hemma ÄR söta, men lilla GRÅ var sötare ändå! TROTS detta fick lilla GRÅ stanna hos sin matmor. Och just i kväll har jag satt fram musfällan. Som straff för att lilla GRÅ är kvar i Halland.