Visst är det väl ett vackert ord – vintervila? Plus att så mycket av naturen är i vila denna tid. Vintervila blev ett av mina val av rubrik när jag skulle sätta rubriker för januari. Vi är ett tiotal bloggare som skriver över gemensamma rubriker. Och nu fick jag bestämma. Egentligen tror jag att också vi människor skulle må bra av mer vila den här tiden. Särskilt här i den kalla nord. Jamen då gör vi det, sa gubben och så rensade vi lite i våra almanackor och packade bilen för en tur till sommarhuset. Sommarhuset i vintervila.
Den här bilden är ganska exakt ett år gammal. Det var inte alls lika kallt och inte alls lika mycket snö nu. Vi behövde inte ens skotta upp till dass, bara att promenera upp och slå sig ner vid behov. Vi fick ta itu med andra saker! Mössen hade haft hallabaloo i sängkläderna under överkastet! Stora fluffiga duntäcket var söndergnagt och dunen framkrafsade till en mjuk och skön bädd för Familjen Mus, hela släkten och hela släktens små nyfödda musbebisar. Eller om det rätt och slätt var kvarlämningar av Mössens Julafton i reality vi beskådade. Turligt nog hade de alla vid det här laget left the building. Men trots det – jag lovar – var det HEMSKT att lyfta på täcket och mötas av synen. 
Muslortarna föll över golvet, typ 500 g chokladströssel och en obeskrivlig doft från helvetet steg upp i näsborrarna. Jag knäppte INTE kort! Jag tror de flesta med lite fantasi kan föreställa sig kontrasten mellan det vita välbäddade och den verklighet som mötte under ytan. Ett kvinnligt skrik ur avgrunden kom nånstans ifrån och gubben fick slita fram doftkruset för att jag skulle återfå fattningen. Kuddar, täcken, lakan… det var bara att bunt ihop och pula ner i svarta sopsäckar. 
Efter att chocken lagt sig gick vi i dvala resten av helgen, kan jag ju lugnt påstå. Och den efterlängtade portionen av vintervila blev trots allt av. Jag tog mig äntligen tid att läsa ut Norma, här i favoritkökssoffan. 
Gubben läste sina tråkiga pärmar, vi drack mängder av te, jag bläddrade i sångböcker efter repertoar, lapade sol vid den frusna bryggan och så här före hemfärd har jag till och med försonats med Familjen Mus. De gör förstås bara vad de ska.
Liksom småfåglarna och övrig natur i vintervila. Istället har jag hänvisat dem till en ledig lägenhet lite längre bort, lite längre upp. Om de skyndar sig kanske de hinner före fåglarna! Sommarhusets täcken och kuddar ska nu bakom lås och bom. För jag tänker inte bjuda på inredning och bohag fortsättningsvis. Lite får även mössen anstränga sig! Önskar er alla tillfälle till några dagars vintervila! Övriga skribenter som skriver om vintervila hittar ni här nedan.
Anki
Matfreaket
Karin
Livsrummet
Olgakatt
Pensionären på ön
Ulla-Minnatur
Tove
Ingrid Musikanta
Yvonne
Paula
Vintervila är verkligen ett vackert ord,men så kom det, om möss. Jag har fullkomlig fobi för möss och är dödsskraj, löjligt, ja, men kunde inte fortsätt läsa, utan tittade bara på bilderna, vilka är mycket fina!
Javisst ja Lena, nu när du säger det så vet jag att du har sagt att du har musfobi. Usch, fobier rår man inte på. Men det slutade bra kan jag tala om. Alla överlevde 🙂 Roligt att du tyckte om bilderna! Kram
Hemsk upplevelse att upptäcka ett musbo under överkastet! De hade det nog väldigt varmt och skönt i alla fall! Sixten håller lyckligtvis eventuella små fyrbenta gäster utanför huset, men vi hade besök i husbilen för ett par år sedan – de käkade sönder ett säkerhetsbälte – antagligen som straff för att de inte hittade något ärbart 🙂
Det var jag som anmälde mitt intresse för februaris rubriker, om ingen annan gjort det.
Ha det gott!
Kram
Just ja, så var det Anki! Roligt! Spännande att se vad du hittar på! Vi borde ha en Sixten, helt klart. Men nu har vi ju lilla Greta som kommer på besök då och då, så egen katt får vi nog vänta lite med :-/
Norma var ganska speciell bok
Väldigt speciell! Jag vill nog läsa om den, hade ibland svårt att hålla isär alla personer och förvecklingar. Men jag gillar böcker som balanserar mellan fiktion (det där håret!) och verklighet (det sannolika).
Hemskt… en enda mus smet in från garaget, tur att maken såg den, det tog några dagar innan förstod att äta vid musfällan…
Usch ja, har tagit till mig av alla tips och trix för att slippa repris av upplevelsen!
Vem tar hand om veckans rubrik i februari?
Ingrid
Minns inte just nu, men minns att jag läste hos någon av de andra att någon hade anmält intresse!
Försök med musskrämmare! Sen vi satte in ett par stycken hemma hos oss har vi inte haft några besök av möss. Men det fordras förstås att man el indraget.
Kram
Vi har el indraget. Det funkar alltså? Låter värt att testas…
Anna, jag kan rekommendera en produkt som passar som handsken, men det förutsätter att ni har el. Om du är intresserad så ta det på Måndag. Jag har testat o grannen före mig lovordade denna lilla apparat, så slipper ni få den där “otrevliga” känslan vid nästa besök!
Hos mig är det tyst o lugnt, inte en lort heller så långt ögat når 🙂
Flera har pratat om detta! Jag får veta lite mer på måndag! Musliga hälsningar Anna 🙂
Vintervila, det låter toppen. Men nu har jag vaknat ur vilan och startat alla kurser utom en. Dans för vuxna startar 2 februari, sen kör jag så det ryker!
Vad härligt Pia! Nu kör vi så det ryker som sagt! Kram
I know the feeling, kan man lugnt säga! Men med tiden har jag blivit lite härdad och barnen tackar mig för effektiv KBT-träning när det gäller möss. (http://www.karinenglund.com/2011/05/moss-och-manniskor/)
Men visst är det intressant med det där instinktiva mus-tjutet. Iiiiiih! Till och med svärsonen erkände att han skrek till “ungefär som Blondie” och var på väg att kliva upp på en stol när han oväntat mötte en mus i sommarhuset.
Numera försöker jag ställa madrasser på högkant i de delar av fritidshusen där det finns tillstymmelse till värme på vintern. Och jag är noga med att tömma tvättkorgen i badrummet, för annars blir det musbo snabbare än kvickt.
Åh vilken härlig musberättelse Karin!Och vad intressant att möss har så olika “personligheter”, jag undrar genast om jag skulle skaka galler eller stirra håglöst??? Och problemet denna gång var kanske just att vi hade glömt värmen på i sovrummet. Kan du tänka dig vilket toppenställe de måste ha tyckt de hamnat på!Fluffiga dun, varmt och skönt, inte en levande själ. Jisses vad musbebisar det måste ha kommit till!
Hua hua ,Jag hoppade upp på ett bord och skrek ett år när vi träffade på möss i vardagsrumssoffan i vårt sommarboende. De satt nog där och knaprade chipssmulor och stirrade på TV.n antog vi. Nej, möss vill vi inte ha och ni verkar nu ha röjt så ni i vart fall begränsar bekvämligheten för de små liven.
När jag ser så fina vinterbilder med snö blir jag allt lite ledsen när jag lyfter blicken ut från mitt kök där jag nu sitter. Mörkgrå moln och inte ett uns snö och kring 0-gradigt. Bara att stå ut med andra ord, inte njuta.
Kram och ha en fin måndag Anna!
Usch ja! Rysningar är bara förnamnet. Och instämmer beträffande den lite snösnåla vintern. Nog är det bra mycket finare när allt är inbäddat i tjocka snölagret den här tiden. Tids nog ska det plaska och slaska, men helst inte nu :-/
Musefest och kalaslortar tar på syn och lukt och annat med. kan förstå att du inte fotade 🙂
Dessbättre blev din vila. Just vintervila är ett så vackert ord! och ditt röda hus där i frosten är vintervila på god nivå!
kram
Ja visst är det ett vackert ord Tove. Det är nåt med de där lite surrande “ve’na” i kombination med innehållet, vitt och vilande!
Hur vore det med ett antal musfällor? Eller kanske en sådan musskrämmare som vi har i Blomsterhult?
Musfällor funkar inte eftersom vi inte är där tillräckligt ofta för att tömma dem. Blomsterhultvarianten kanske skulle kunna funka?
Ojoj, jag förstår hur det kändes att överraskas av nya hyresgäster i stugan! Vi hade en gång en gammal husvagn på vinterförvaring och hjälp så dom ställde till det. Förtält, madrasser, elkablar, ja allt hade dom varit på… ingen vintervila där inte!
Helt sant Paula, den synen kräver sin man och sina plasthandskar! Vi är nog i gott sällskap av andra som mött samma syn! Inte är det roligt inte!