While my guitar gently weeps…

Helgdagsfrid på kontoret och körsbärstårta som Benny vispat och trixat med under hela eftermiddagen. Hyllningstårta till Beatles. Det är femtio år sen Beatles slog igenom, inte på dagen, men i i kväll har Benny spetsat in sig på programmet om George Harrison – den tystlåtnaste av Beatlarna. Kontorsstaben är inbjuden på körsbärstårta och kaffe. Trevligt. Om Harrison sägs att “under ytan dolde sig en kreativ personlighet med integritet och ett stort mått av andlighet” och Benny påstod med tårtspaden i högsta hugg att det är en näst intill skräddarsydd beskrivning av Benny själv. När vi skrattar rått och frågar var han har gömt den där andliga sidan nånstans, svarar han stött att problemet ligger hos betraktaren –  att det är vi som inte ser. Vi ska inte stirra oss blinda på ett hårt skal, eftersom  andlighet inte har det minsta med ytan att göra. Och så sjöng han med sprucken stämma; “While my guitar gently weeps…” och fick därmed  sista ordet. Men det gjorde inget eftersom våra munnar täpptes igen med chokladtårta. Inte dumt, toppad som den var med körsbär inlagda i rom.

2 reaktioner på ”While my guitar gently weeps…”

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Rulla till toppen