Har återigen varit på vift med några vänner för att åtnjuta lite kultur. Vi träffades på folkhögskola i unga vuxenår och bestämde oss för att ses i sommar. Ett tämligen oseriöst, flamsigt och fnissigt gäng på den tiden. Rembrandtutställningen på Zornmuseet i Mora var målet för vår färd. Inget flams här inte. Seriöst så det förslår.

Men vi började i en grå liten stuga på det natursköna Sollerön.

Kulturtanter kan nämligen inte åtnjuta kultur utan att först inmundiga rejält med mat eftersom det är ansträngande med kulturevenemang. Så här laddar vi upp med både det ena och det andra.

Zornmuseet är en upplevelse och verkligen något att rekommendera. Zorn kanske förknippas mest med sina målningar i olja och framför allt för alla lättklädda damer i skogsbryn och vattendrag. Personligen känner jag mig lite övermätt på just de bilderna. Istället blev den här en av mina Zornfavoriter. Omnibus. (En ovanligt “påklädd” Zornmålning) Förutom alla fantastiska akvareller som jag inte hade en aning om att han hade målat!
Dessutom ägde han en ansenlig mängd Rembrandt och det är dessa som ställs ut på Zornmuseet i sommar. Det här var en av mina Rembrandt favoriter. “En vacker bild av en helt vanlig kvinna” beskrivs bilden som. Ja,verkligen. Vad härligt med en kroppshydda som får se ut som en kropp ser ut. Inget photoshop eller fettsug här inte.

Och så tog vi en guidad tur genom det Zornska hemmet. Tyvärr fick man inte fotografera. Väldigt synd, för hemmet var fullt av små finurliga lösningar och vackra interiörer. Det märktes att Anders och Emma Zorn var samtida med Carl och Karin Larsson och att de umgicks. En vandring med guide genom deras hus är verkligen att rekommendera! Men vi fotograferade oss själva i stället.

För övrigt är det helt märkligt hur trettio år bara kan gå upp i rök och man tar vid precis där man slutade. För särskilt seriösa hade vi faktiskt inte blivit. Det blev otroligt mycket skratt och flams och tok under dessa dagar, SÅ välgörande. Ålder inuti och utanpå är verkligen två helt skilda saker. (Men vi skötte oss exemplariskt under själva guidningen, vilket vi kanske inte skulle ha gjort för trettio år sen).